mig

 

Mitt namn är Annica Engstrand, jag har fyllt 51 år och jag är född och uppvuxen i en kommun som heter Tyresö, som ligger i södra storstockholm. Mitt stora livsverk och stolthet här i livet är mina 3 fina barn som betyder allt för mig. Dom ger livet dess mening och inspiration samt får mig att bli nyfiken på alla möjliga nya områden bara för att sätta mig in i deras vardag och intressen.

Jag bor fortfarande kvar i Tyresö, för närvarande i en bostadsrätt tillsammans med mina hundar. Dottern som är 23 år och mina två söner (30 och 32 år gamla) är alla stora idag och har hunnit flytta hemifrån. Deras flytt har gett mig stort utrymme för egna aktiviteter men kan ju inte låta bli att sakna deras dagliga närvaro. Framför allt sakanr jag att vara en aktiv förälder kring barnens alla idrotter men också känslan av att vara behövd.  Det har känts viktigt att hitta en ny hobby för att få lite meningsfull sysselsättning och ett roligt tidsfördriv och där har mitt hunditresse en viktig roll. Jag jobbar extra i zooaffär vilket ger mig mer erfarenheter och kunskaper hela tiden. Att få jobba i en miljö där min hobby gör sig påmind hela dagarna är fantastiskt roligt. 

Då jag länge hade funderat på att skaffa hund igen började den tanken att gro allt fortare i början av 2011 då båda sönerna flyttat hemifrån. Det har funnits hund i familjen så länge jag minns och jag har tidigare haft en Powder Puff hane som blev 11 år gammal. Min syster har hundar och har hållit på med uppfödning i många år och min pappa håller på med jagkt och har jakthundar. Hunden som husdjur ligger mig varmt om hjärtat men jag har ett brett djurintresse och har haft flera andra sorters djut.  Det kändes helt naturligt att börja leta efter en hund som skulle kunna bli ett sällskap och kanske en ny hobby i någon form. Men vilken ras skulle jag välja?

 

Rasen Pomeranian

Då jag Bl.a har ryggproblem och reumatiska problem och delvis är förtidspensionerad så hade jag länge läst om- och tittat efter mindre rasen som tex chihuahua. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en mycket liten ras eftersom jag är förtjust i hundens litenhet och det faktum att dom samtidigt är "mycket hund" att handha även om dom är små. Under tiden jag gjorde mina eftersökningar så råkade jag "snubbla över" en sida som presenterade chihuahua men också en ras som hette Pomeranian. Den rasen hade jag aldrig hört talas om men jag blev direkt helt kär i utseendet på denna lilla hårboll. Detta förde mig vidare på upptäcksfärder och jag märkte snabbt hur mitt intresse för denna lilla hund blev jätte stort, jag kunde inte få nog av kunskaper kändes det som. Allt jag läste kändes så rätt, det här hunden var som klippt och skuren för mig.

Pomeranian! Jag var helt säker, att jag hade hittat den hunden som jag verkligen ville ha. Man kan väl säga att jag hade blivit "förälskad" i denna lilla sötnos och att jag nu var fast besluten att köpa min egna tik. Det var dessvärre lättare sagt en gjort. Det visade sig att Pomeranian är en omtyckt ras som inte får så stora kullar och lyckligtvis inte är varken sönderavlade eller har blivit någon "fabriksverksamhet" av. Efterfrågan är alltså större än tillgången och de flesta valpar är tingade innan de ens föds, vilket innebar att det tog lite tid att hitta en kennel som hade en tik att sälja. 

I mitten av augusti 2011 fick jag äntligen hämta min lilla tjej som fick namnet Maily. Summan av denna efterforskning och letande efter valp tillsammans med köpet blev en enda stor kärlek. Det går knappt att beskriva hur mycket kärlek denna lilla tjej skänker mig varje dag. När Maily var 1 år tjatade min dotter till sig en egen liten hund och dessa två blev snabbt lekkamrater. Min dotter, Julia (då 17 år), hade kärat ner sig i en liten tik på 6,5 månader,  en blandning mellan chihuahua och Papillon som behövde omplaceras. Julia bor växelvis hos mig och sin pappa och denna lilla tik blev en acceptabel lösning även för pappan som skulle vara med och dela på kostnaderna. Det visade sig bli fantastiskt bra! Dottern var glad och redan från första dagen lekte dessa två små tjejer, låg bredvid varandra och uppträdde som "systrar". Maily tog på sig rollen som storesyster till den något mindre "Macey", som hon fick heta, vilket Macey accepterade fullständigt. Den relationen kvarstår än idag men i omvänd ordning då Macey är en rätt dominant tjej, en riktig alfahona. Dessa två tjejer utgör större delen av min dagar då jag givetvis även får ta hand om dotterns hund när hon nu mera jobbar och pluggar. Får väl motvilligt erkänna att dom är något bortskämda. Eftersom dom skänker mig sådan fantastisk glädje, många goda skratt och en meningfullhet som jag njuter av så är det lite svårt att inte skämma bort ibland.

Under åren har flocken utökats och idag finns det 4 fina pomeranian tikar här hemma. Min dotter har idag 2 chihuahua/papillon, syrran har Griffon och pappa har tax så hundar är en stor del av mitt liv och vardag.

 

Utställning

Jag har inte så stor erfarenhet av utställning men tycker det är kul och spännande. Under senaste året har jag deltagit i flera utställningar än förut och börjar därför lära mig lite mer. Jag har ställt ut mina egna tikar men också avkommor från min egen uppfödning. Ju mer jag lär mig ju mer inspirerad blir jag att fortsätta. Det är en trevlig utflykt i vardagen att besöka olika platser och träffa många andra ägare av pomeranian och även flera uppfödare inom rasen. Att pröva sig fram är en lärdom i sig men också att träffa och prata med andra som har erfarenheter av pomeranian som hund.

 

Min Kennel

Redan tidigt bestämde jag mig för att starta en egen kennel med målet att ha en liten, pålitlig och omsorgsfull uppfödning av pomeranian i hemmiljö med upplysning som ett kännetecken. Weeny Sweet Pom Kennel är startad och förutom hemsidan så har jag jobbat på att ta fram en hel del matnyttig information till alla som hämtar valp från min kennel. Förutom de sedvanliga valppaketen från aktörer som Royal Canin, Arken Zoo, Agria mm så lämnar jag även med lite presenter och en pärm fylld av information. 

Maily har nu pensionerats efter 4 fina kullar och hennes dotter Chanel är just nu den avelstik som jag konsentrerar mig på. Chanel har en dotter vid namn Majken som också har stannat i kenneln och som förhoppningsvis kan ta över "stafettpinnen" efter sin mamma. I februari 2020 utökade jag min kenneln med ytterligare en liten pomeraniantik som jag köpt in från den välkända kenneln Noble Art. Jag hoppas att denna lilla tjej, vid namn Kniza, både ska kunna ställas ut och användas i avel så småning om. För närvarande har jag ca 1-2 kullar pomeranianvalpar om året och det känns lagom för både hundar och mig.

 

Mina valpköpare

Jag vill gärna ha kontakt med dig som valpköpare både innan och efter valpen har flyttat. Att få följa avkommorna efter min tik skulle vara jätte kul. Du får gärna ta hjälp av mig inför eller under utställningar om du skulle vara intresserad av det. Har jag möjlighet kan jag även tänka mig att ta med mig kennelns avkommor på utställning om du själv känner dig osäker men skulle tycka det va kul att få en bedömning. Om intresse finns så annordnar jag mer än gärna valpträffar så att vi kan träffas och utbyta erfarenheter, se på likheter och olikheter eller bara få träffa andra som gillar samma ras. Givetvis finns jag alltid här för att svara på era frågor och hjälpa till med det jag kan. Mitt engagemang är givetvis livslångt. Ni kan ringa mig med frågor eller funderingar kring er hund så länge den lever. Ingen fråga är för dum utan det är bättre att fråga en gång för mycket än att gå och oroa sig eller vänta på en katastrof. Mitt mål är att du som valpköpare ska känna dig trygg när du köper din valp av mig. Du ska känna att du fått all information du behöver och att köpet och valpöverlämningen känns trygg och seriös. Från första stund ska du känna dig välkommen att både kontakta mig som uppfödare och hälsa på när du vill. Min förhoppning är att du ska uppfatta mig som öppen, ärlig och hjälpsam för då har jag lyckat förmedla det jag står för. 

Min kennel är min hobby som jag lägger hela min själ och hjärta i vilket jag hoppas når fram till dig som valpköpare. Mina hundar är en del av mitt liv och min vardag. Jag gör sällan något utan att mina hundar får följa med. Utflykter, semestrar och besök hos vänner görs alltid ihop med mina hundar. Måste jag någon gång lämna dom för att åka iväg till någon plats dit dom inte kan följa med eller jobba en stund, då är saknaden otroligt stor och återseendet fantastiskt. ❤️

 

Pomeranianklubben

Mitt engagemang och intresse har bara växt med åren så nu har jag även börjat engagera mig i vår rasklubb. Jag är numera Pomeranianklubbens distriktsombud för Stockholm tillsammans med en vän. Vi ordnar träffar och utbildningar för ägare av pomaranian.  Våra arrangemang kan man läsa om på Pomeranianklubbens hemsida under fliken distriktsombud. Jag deltar även för egen del i träffar och föreläsningar sam Pomeranianklubben arrangerar sant hjälper till på en del evenemang som klubben deltar i.