AnsiktsbildMitt namn är Annica Engstrand, jag har fyllt 45 år och går sakta men säkert mot 46. Jag är född och uppvuxen i en kommun som heter Tyresö, som ligger i södra storstockholm. Mitt stora livsverk och stolthet här i livet är mina 3 fina barn som betyder allt för mig. Dom ger livet dess mening och inspiration samt får mig att bli nyfiken på alla möjliga nya områden bara för att sätta mig in i deras vardag och intressen.

Jag bor fortfarande kvar i Tyresö, för närvarande i en bostadsrätt tillsammans med min dotter som ska fylla 18 år. Mina två söner är stora idag och har hunnit flytta hemifrån och jag har fått en hel del tid över. Kan ju inte sticka under stolen med att jag saknar känslan av att känna mig behövd som jag gjorde med mina tre barn omkring mig. All den tid som finns över är delvis pga att barnen blivit stora men också för att jag endast kan jobba deltid då jag har bl.a reumatism. Det har känts viktigt att hitta en hobby som passar mig för att få lite meningsfull sysselsättning och ett roligt tidsfördriv.

Då jag länge har funderat på att skaffa hund började den tanken att gro allt fortare i början av 2011. Jag har tidigare haft en Powder Puff hane som blev 11 år gammal och min syster har hundar och har hållit på med uppfödning i drygt 9 år. Även min pappa har hundar som han använder i jakt och har haft det större delen av mitt liv, så hunden som husdjur ligger mig varmt om hjärtat. Därför kändes det naturligt att börja leta efter en hund som skulle kunna bli ett sällskap och kanske en hobby i någon form. Men vilken ras skulle jag välja?

Rasen

Då jag Bl.a har ryggproblem och reumatism och delvis är förtidspensionerad så hade jag länge läst om- och tittat efter rasen chihuahua. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en mycket liten ras eftersom jag är förtjust i hundens litenhet och det faktum att dom samtidigt är "mycket hund" att handha även om dom är små. Under tiden jag gjorde mina eftersökningar så råkade jag "snubbla över" en sida som presenterade sina chihuahua men också en ras som hette Pomeranian. Den rasen hade jag aldrig hört talas om men jag blev direkt helt kär i utseendet på denna lilla hårboll. Detta förde mig vidare på upptäcksfärder och jag märkte snabbt hur mitt intresse för denna lilla ras blev jätte stort och jag kunde inte få nog av kunskaper kändes det som. Allt jag läste kändes så rätt, det här hunden var som klippt och skuren för mig.

Pomeranian! Jag var helt säker, att jag hade hittat den hunden som jag verkligen ville ha. Man kan väl säga att jag hade blivit "förälskad" i denna lilla sötnos och att jag nu var fast besluten att köpa min egna tik. Det var dessvärre lättare sagt en gjort. Det visade sig att Pomeranian är en omtyckt ras som inte får så stora kullar och lyckligtvis inte är varken sönderavlade eller har blivit någon "fabriksverksamhet" av. Efterfrågan är alltså större än tillgången och de flesta valpar är tingade innan de ens föds, vilket innebar att det tog lite tid att hitta en kennel som hade en tik att sälja. 

I mitten av augusti 2011 fick jag äntligen hämta min lilla tjej som fick namnet Maily. Summan av denna efterforskning och letande efter valp tillsammans med köpet blev en enda stor kärlek. Det går knappt att beskriva hur mycket kärlek denna lilla tjej skänker mig varje dag. När Maily var 1 år tjatade min dotter till sig en egen liten hund och dessa två blev snabbt lekkamrater. Min dotter, Julia (17 år), hade kärat ner sig i en liten tik på 6,5 månader,  en blandning mellan chihuahua (87,5 %) och Papillon (12,5 %) som behövde omplaceras. Julia bor växelvis hos mig och sin pappa och denna lilla tik blev en acceptabel lösning även för pappan som skulle vara med och dela på kostnaderna. Det visade sig bli fantastiskt bra! Dottern var glad och redan från första dagen lekte dessa två små tjejer, låg bredvid varandra och uppträdde som "systrar". Maily tog på sig rollen som storesyster till den något mindre "Macey", som hon fick heta, vilket Macey accepterade fullständigt. Den relationen kvarstår än idag men i omvänd ordning då Macey är en rätt dominant tjej, en riktig Alfahona. Dessa två tjejer utgör större delen av min dagar då jag givetvis även bfår ta hand om dotterns hund när hon är i skolan. Får väl motvilligt erkänna att dom är något bortskämda. Eftersom dom skänker mig sådan fantastisk glädje, många goda skratt och en meningfullhet som jag njuter av så är det lite svårt att inte skämma bort ibland.

Utställning

Vid två tillfällen har jag varit iväg på inofficiella utställningar med Maily och då blev resultaten 1:a med HP. Vi har också provat på officiella utställningar 2 gånger och dessa gånger blev det Very Good som resultat och jätte fin kritik i bedömningen. Det som dock har saknats för det lilla sista steget har uteslutande handlat om pälsen på ryggen. Maily hade vi dessa tillfällen inte bytt till sin ordinarie päls (som görs kring 2 år). Hennes päls är lite för mjuk och hon har saknat underull på ryggen vilket har gjort så pälsen har legat relativt platt där. Nu har Maily bytt sin päls och hon ser mycket bättre ut. En patella undersökning har givetvis gjorts på min lilla tjej och resultatet blev 0/0.

Min Kennel

Redan tidigt bestämde jag mig för att starta en egen kennel med målet att ha en liten, pålitlig och omsorgsfull uppfödning av pomeranian i hemmiljö med upplysning som ett kännetecken. Weeny Sweet Pom Kennel är startad och förutom hemsidan så har jag jobbat på att ta fram en hel del matnyttig information till alla som hämtar valp från min kennel. Förutom de sedvanliga paketet från Royal Canin och lite andra presenter, så kommer jag även lämna med en varsin pärm. Den pärmen innehåller massor av information om allt från försäkringar och hur man gör vid exempelvis olyckor till uppfostran, matning och skötsel av klor och päls. Jag tycker det är viktigt att alla får så mycket information som möjligt och sen är det upp till var och en att välja vad man vill ta del av. 

planerna för närmaste året/åren är att investera i ett köp av en avelshane och att när Maily får sin nästa kull så hoppas jag på en fin tik som jag kan spara själv så min kennel får ännu en fin tik.

Mina valpköpare

Jag vill gärna ha kontakt med dig som valpköpare både innan och efter valpen har flyttat. Att få följa avkommorna efter min tik skulle vara jätte kul. Du får gärna ta hjälp av mig inför eller under utställningar om du skulle vara intresserad av det. Har jag möjlighet kan jag även tänka mig att ta med mig kennelns avkommor på utställning om du själv känner dig osäker men skulle tycka det va kul att få en bedömning. Om intresse finns så annordnar jag mer än gärna valpträffar så att vi kan träffas och utbyta erfarenheter, se på likheter och olikheter eller bara få träffa andra som gillar samma ras. Givetvis finns jag alltid här för att svara på era frågor och hjälpa till med det jag kan. Mitt engagemang är givetvis livslångt. Ni kan ringa mig med frågor eller funderingar kring er hund så länge den lever. Ingen fråga är för dum utan det är bättre att fråga en gång för mycket än att gå och oroa sig eller vänta på en katastrof. Mitt mål är att du som valpköpare ska känna dig trygg när du köper din valp av mig. Du ska känna att du fått all information du behöver och att köpet och valpöverlämningen känns trygg och seriös. Från första stund ska du känna dig välkommen att både kontakta mig som uppfödare och hälsa på när du vill. Min förhoppning är att du ska uppfatta mig som öppen, ärlig och hjälpsam för då har jag lyckat förmedla det jag står för. 

Min kennel är min hobby som jag lägger hela min själ och hjärta i vilket jag hoppas når fram till dig som valpköpare. Mina hundar är en del av mitt liv och min vardag. Jag gör sällan något utan att mina hundar får följa med. Utflykter, semestrar och besök hos vänner görs alltid ihop med mina hundar. Måste jag någon gång lämna dom för att åka iväg till någon plats dit dom inte kan följa med, då är saknaden otroligt stor och återseendet fantastiskt. ❤️