Lär känna rasen

Pomeranian

Rasen Pomeranian är den minsta hunden bland spetsar. Storleken skall vara 20 cm + - 2 cm, vikten varierar mellan 1,5 - 3 kg. Näst på tur i storleksordningen är Dvärg Spets som blir omkring 23-29 cm och med en vikt på omkring 5-8 kg. Pomeranian är en glad och pigg liten vovve som för det mesta är med på allehanda upptåg. Den är intelligent och tillgiven, mycket lättlärd och inte alls svår att uppfostra. En liten hund men med så mycket kärlek som den gärna delar med sig av till alla i familjen. Tycker om att mysa och bli klappad/kliad i ditt knä eller i din famn men vill för det inte bli buren under promenaden. Att vara ute på promenad så väl på gångvägar som i skogen är något som uppskattas. En Pomeranian behöver inte så långa promenader men hänger gärna med på en långpromenad om det erbjuds. Att bli utmanad på lite hjärngympa iform av olika inlärningsprosesser eller lekar där det finnas belöningar u-form av tex godis är något denna lilla ”hårboll” gillar mycket.

Spetsarna fängslar med sin vackra päls som står ut från kroppen tack vare den tjocka underullen. Särksilt imponerande är den kraftiga manliknande kragen runt halsen och den yviga svansen, som dom bär stolt över ryggen. många tycker att deras huvud liknar en rävs, framförallt de röda Pomeranian där färgen också gör likheten mer slående. Karaktäristiskt för dessa små spetsar är deras små spetsiga och tättsittande öron och pigga ögon ibland inte helt synliga pga all tjock päls.

När man ska köpa en Pomeranian bör man ställa sig frågan om man har tid och ork att sköta och engagera sig i den lilla hunden. För även om dom är små så kommer det krävas en hel del av dig som matte/husse förutom dom obligatoriska promenaderna, pälsvården, matning och uppfostran. Idag  är vi människor väldigt upptagna och stressade, vilket inte blir någon rolig miljö för en hund. Visst klarar sig en hund rätt länge hemma själv, men den trivs bättre om den får vara med sin ägare och den bör definitivt inte vara ensam hemma långa dagar, 5 dagar i veckan, det är inte rättvist mot hunden. Man brukar rekommendera att en hund inte lämnas ensam mer än 3-4 timmar. Skaffar man en hund och vet med sig att den kommer få vara ensam hela dagarna, 5 dagar i veckan, (med någon snabb kiss mitt på dagen) då måste man fråga sig om man har med hundens intresse i sin planering eller om det endast är av eget intresse. Ett alternativ till långa ensamma dagar för din hund kan vara att ordna med en dagmatte eller söka efter ett hunddagis. Då har hunden sällskap och stimulans under tiden du är borta och det är en glad och tillfredsställd hund som träffar sin familj på kvällen. Om man ger sin "Pom" tid och kärlek kommer den att älska dig än mer tillbaka. Det är inte ovanligt att Pomeranian fäster sig extra mycket vid just en familjemedlem (utser sin "mamma/pappa" brukar man säga) och föredrar den personen extra mycket. Pommar är en mycket sällskaplig ras som inte tycker om att vara ensam utan föredrar en liten kompis framför ensamma dagar. Ibland kan det faktiskt vara lättare att ha 2 Pomeranian än en ensam om det just är så att den får vara mycket ensam. Rasen är oftast snäll mot alla och man brukar kunna lita på dom tillsammans med både vuxna och barn då dom sällan är aggressiva. Det är dock viktigt att höja ett varnande finger om man funderar på att skaffa en ”Pomme” när man har små barn. Dessa små individer är mycket känsliga och klarar inte av om ett barn snubblar över dom, trampar på dom eller är för hårdhänta mot dom. Många gånger har barnen själva svårt att avgöra hur hårt dom kramar ”vovven” om dom är för små. Det kan gå så illa att hundens ben går av då dessa är små och sköra. Har man otur och ett barn snubblar och ramlar över en Pomeranian så kan det sluta med att den måste avlivas då ryggrad eller andra delar län gå sönder om en individ på några kilo olyckligt ramlar över dom. Därmed inte sagt att det inte går att ha barn ihop med denna ras för det är absolut fullt möjligt och brukar till och med vara riktigt lyckat

Om man vill ha en harmonisk Pomeranian bör man försöka att aktivera den så ofta som möjligt. Men det är också viktigt att lära den att koppla av. De gillar att lära sig nya saker, och är lättlärda. Att gå olika lydnadskurser med din "Pom" kan vara både roligt och utvecklande. Många tror inte att dessa små "hårbollar" ska klara av sådant men faktum är att dom är riktigt duktiga och dom har även varit framgångsrika i tävlingar inom både lydnad och även agillity. Så om du väljer att köpa en Pomeranian så ska du vara berädd att arbeta med din hund så den aktiveras. Det är viktigt att uppfostra sin "Pomme" redan från den är valp. Många tycker det är svårt att vara hård mot hundar som är små och ser dom ofta som ynkliga och "stackars", det är definitivt inte bra för hunden. Pomeranian är absolut inte yngklig utan mer en stor hund i en liten hunds kropp. Dom är oftast både modiga och vaktiga vilket kräver en matte/husse som sätter upp bestämda regler. Vet du med dig att du kommer att ha svårt att säga ifrån pga att Pomeranianen är så liten så ska du tänka till en gång extra innan du väljer den rasen. Det kan lätt bli väldigt fel och du kan få stora problem då denna ras inte själv ser sig som speciellt liten utan är tvärt om mycket bestämd och kan vara rent av kaxig. Den bryr sig inte nämnvärt om att den endast har en mankhöjd på runt 20 cm. Den lilla tuffingen är ursprunget en tysk spets, en gammal ras med rötter i Pommern. De fanns i olika storlekar och deras huvuduppgift var, just det, att vakta. Den tyska spetsen beskrivs som mycket vaksam och högljudd. Rasen visar ofta på stort mod i sitt vaktande. Men de är inte aggresiva. Här handlar det om larm, inte om anfall. Man bör alltså ha med i beräkningen att Pomeranian är en liten hund som gärna ”pratar” rätt mycket och ibland både intensivt och högt. Det finns givetvis individuella skillnader. Du som matte/husse kan ju också begränsa detta genom träning men det är viktigt att börja med detta redan när valp är liten.

Många är oroliga för pälsen, men den är rätt så lätt att sköta. Badar du din Pomeranian 1gång per månad och borstar igenom pälsen ordentligt en gång i veckan på rätt sätt så räcker det. Det är viktigt att inte det blir en massa tovor i underullen för då har du skapat dig ett stort problem. Du ska inte använda en ullkarda eller ullkniv när du borstar din ”Pome” för dessa redskap rensar bort underullen vilket den mycket riktigt ska göra, då vissa raser kräver det. Underullen på en Pomeranian är en del av denna ras utseende och rasstandard så den ska sitta kvar därför är det viktigt att köpa en karda som bara reder ut och tar bort död ull men låter det andra sitta kvar. En Pomeranian fäller inte sin päls dagligen utan det sker endas någon/några få gånger per år. För tikar är det vanligtvis vid löp. Då lossar mycket gammal underull när man borstar dom och detta ska borstas bort. Denna fällning pågår någon vecka upp till ett par veckor och sedan är det över. Va noga med att borsta din ”Pome” då för att få bort all gammal päls så att ny päls kan få växa fram.

Karaktäristiskt för rasen är den korta plattliggande svansen över ryggen. Pomeranians siluett skall beskriva en cirkel från sidan sett. Den skall ha en tät och tjock underull som bär upp den rakt utstående ytterpälsen. Bettet skall vara saxbett, men tångbett tillåtes. Kort rygg, högt svansfäste och avsaknad av störande element i periferin. De små öronen ska vara placerade fem i ett, ha kattassar och en ganska kort nos. Stor betydelse har också kontrasten mellan nätthet och styrka, mellan den förfinade, dock ej tunna , benstommen och den kompakta stadiga kroppen med den korta kraftiga ryggen och den djupa välvda bröstkorgen. 
En psykisk pararell till fysiska paradoxen är förstås motsägelsefullheten mellan det lilla formatet och det stora självförtroendet.

När du köper en Pomeranian så se alltid till att det är en registrerad valp med stamtavla så du vet allt om valpens bakgrund. Hälsa på uppfödaren och valpen innan du bestämmer dig och se efter att allt verkar vara i sin ordning och att valparna verkar tas omhand på ett bra sätt. Sök gärna runt på internet efter alternativa valpar/uppfödare så du inte tar första bästa utan att jämföra. Försök också ”googla” på uppfödarens namn/företagsnamn för att se om någon har något att berätta som kan vara intressant för dig att veta. När du bestämt dig för en valp är det viktigt att du alltid ser till att få ett kvitto om du betalar handpenning och på det ska det framgå vad för regler som gäller om du ändrar dig och vill upphäva köpet eller om det kommer fram att det är något fel på valpen när besiktning hos veterinär görs. När valpen är klar att flytta till dig får den inte vara yngre än 8 veckor och du ska se till att få med ett köpekontrakt och besiktningsprotokollet från veterinärsbesöket som uppfödaren ska ha gjort. Detta protokoll får inte vara äldre än 7 dagar när du hämtar valpen. Där ska du också kunna se att valpen fått sin första vaccination och att din valp har blivit chipmärkt vilket alla hundar måste vara. Du kan även fråga efter om föräldrarna är kontrollerade för partella, om du inte kunnat läsa om det i stamtavlan, då det är en sak som rasen har problem med. Har föräldrana knäledsproblem (Partella) så kan det ärvas av valpen.

När du hämtat din valp finns det ett par saker som du bör göra och det första är att omedelbart skaffa en försäkring. Har du inte skaffat nödvändiga tillhörigheter till din valp innan du hämtar den så bör du göra det i direkt anslutning till köpet. Det viktigaste är mat och vattenskål, koppel, mat, sovbädd, bajspåsar, klotång, en borste, någon leksak/ben.

   

Sjukdomar hos rasen

  

Partella Luxation

Patella luxation är tyvärr en rätt vanlig åkomma hos flera raser och så även hos Pomeranian. Pomeranian klubben rekommenderar därför att alla avelsdjur skall undersökas för att i möjligaste mån undvika att problemet breder ut sig då patella är ärftlig. Sjukdommen innebär att hundens knäskåle (Patella) kan hamna ur sin position.  Därför görs en undersökning hos veterinär och den är förhållande vis enkel. Veterinären känner och klämmer på din hunds knän och på så sätt kan denne känna om  problematiken finns hos din hund. Ett intyg utfärdas sedan av veterinären där aktuell status framgår, och som sedan också registreras hos SKK. Det finns några olika sorter av patella och även olika svårighetsgrader av sjukdomen. Antingen kan hundens knäskåle flyttas utåt och det kallas, lateral luxation. Är felet det motsatta att den rör sig inåt, vilket är det vanligaste så heter det Medial luxation. 

När veterinären ska bedöma status av patella hos din hund så finns en 0-3 gradig skala som dom använder sig av. Det finns då möjlighet att få olika graderingar på de olika knäna. Är din hund fullt frisk får du resultatet Patella 0/0 eller patelle U.a. Får din hund siffran 1 så betyder det att veterinären kan flytta knäskålen inåt eller utåt men knäskålen stannar inte i det läget. Får du däremot en 2:a så betyder det att knäskålen även själv kan flytta sig ur sitt läge åt ena elle andra hållet men att den själv hoppar tillbaka till rätt läge. Den sista graden som är 3 är den grad där knäskålen permanet fastnat på fel ställe. Din hund behöver inte alltid ha någon symtom vid grad 1 och vid grad 2 så kan hälta förekomma vid de tillfällen som knäskålen varit ur läge och hoppat tillbaka. På grund av att man inte har så mycket symtomer så kanske man inte upptäcker något utan just denna undersökning.

   

Tandlossning:

Många Pomeranians har dåliga tänder vilket bland annt beror på anlag att få tandsten. Dom får också ofta små tänder och kan dessutom få svaga eller tunna käkar. Viktigt är att sköta munhygienen på denna ras och att låta dom jobba med käkmusklerna genom att tugga på ben. Prata med din veterinär eller zoohandlare om vad som är bra munhygienprodukter och vilka ben som passar bäst och som gärna motverkar tandsten också. Ett tips ät att regelbundet kontrollera tandsten hos veterinären. Blir det för mycket så inflammeras tandkött och tänder lossnar.

  

Black Skin Disease89-

Den här sjukdommen kallas också BSD och innebär i det stora hela att dessa små nallebjörnar tappar det mesta av sin päls och kommer att likna en nakenhund. Detta är en slags hormonellt håravfall som oftast startar vid ca 6 månaders ålder när valpen ska byta sin päls. I stället för att byta till en vuxenpäls som är mer sträv så behåller dessa hundar den mjuka ulliga pälsen och vid 20 månaders ålder när det är dags för nästa fällning, börjar hunden tappa sin päls. Det finns givetvis varianter på detta. Vissa tappar inte sin päls för än dom är 5-6 år och medan några bara fäller små tussar här och var så tappar andra allt utom lite på huvud och ben. Den hud som blir kal till följd av pälsavfall, drabbas ofta av pigmentförändringar och huden svartnar. Sjukdommen drabbar mest hanar och det saknas botemedel som man anser att man kan lita på. Däremot har man märkt av en förbättring hos vissa hanar som kastrerar sig. Dessa har i flera fall fått tillbaka delar av pälsen.

BSD är ärftligt i de fall där båda föräldrare är bärare av anlaget och däför ska avel i sådana fall helt och hållet uteslutas. 

   

Hypotyreos

Sköldkörteln är en liten körtel i halsregionen som producera hormoner, bland annat det livsnödvändiga ämnet tyroxin (T4), som styr många av kroppens funktioner. Tyroxin reglerar ämnesomsättningen i kroppens alla celler och har härigenom en stor påverkan på flera organsystem. Vid hypotyreoidism producerar körteln för lite Tyroxin vilket kan ge hunden symtomer som tilltagande trötthet, minskad ork, viktökning och att pälsen kan bli torr och livlös. Symtomerna kan vara svåra att upptäcka då flera olika organsystem påverkas av bristen på tyroxin.  Sjukdommen drabbar framförallt medelålders- och äldre hundar och symtomerna är rätt så lika ålderstäcken vilket gör det lätt att ta fel eller att känna sig osäker vid ställandet av diagnos. Kronisk öroninfektioner, ökad frusenhet, humörsvängningar och hudproblem så som fet och oljig hud är också tecken på hypotyreoidism.

Den vanligaste till varför hunden får Hypotyreos är att hundens eget immunförsvar angriper sköldkörtelcellerna. Sköldkörteln skadas och cellerna dör så småningom, vilket leder till en minskning av sköldkörtelhormonet tyroxin.

   

Cushings

Cushings sjukdom är en hormonell ämnesomsättningssjukdom som leder till förhöjd produktion av kortison i binjurarna. När tallkottskörteln i hjärnan produserar ett överskott av hormonet ACTH gör det så binjurarna börjar producerar mer kortison.  När kortisonet ökar i kroppen får hundarna symtomer som trötthet, ökad aptit, dom blir törstiga och dricker mer, kissar oftrare, smetrisk hårafall, dålig muskelstyrka, hudförändringar och rundare mage på grund av fettansamlingar.

Det glädjande är dock att det finns nya mediciner som har en förmåga att blockera denna överproduktion av kortison i binjurarna, oavsett vad orsaken är. Detta genom att delvis hämma binjurarnas ämnesomsättning utan att vara ett cellgift. Däremot är det en rätt dyr behanding. Man får räkna med omkring 100 kr i månaden för en hund som väger ca 10 kg

   

Krampanfall

Pomeranian är mycket skonade från detta men det förekommer hos några fåtal pommar. Det kan handla om ett enstaka krampanfall på grund av tex blodsockerfall eller så har hunden fått epilepsi och då kan anfallen upprepa sig mer frekent eller ett par gånger under en period.

  

Epilepsi

Epilepsi är kortvariga och plötsligt insättande, onormala urladdningar i hjärnan. Dessa urladdningar bidrar till att kroppen börjar krampa och att medvetandet kan förändras. Hur mycket av kroppen som krampar och hur kraftigt beror på anfallets art, detsamma gäller för medvetandegraden. Ett kramanfall kan pågå från bara några sekunder till flera minuter, vid mycket allvarliga fall kan det pågå mycket längre än så. Många lär sig att känna igen tecken på att det ska komma ett anfall då hunden ofta kan ändra karraktär eller humör när det närmar sig. När anfallet väl startat kan man oftast  identifiera det med de vanligaste symtomerna som är skakningar som övergår i muskler som spänns, hunden faller ihop och börjar sedan skaka rytmiskt. Saliv som rinner, hunden gnäller och ibland kommer både urin och avföring under anfallets gång. 

Epilepsi är ärftligt och man ska inte avla på hundar som har visat täcken på sjukdomen. Det är  också viktigt att vara ärlig gentemot varandra och meddela er uppfödare eller valpköpare om er hund fått epilepsi så att informationen finns tillgänglig inför nästa avelsaktivitet.

     

Blodsockerfall

Blodsockerfall kan inträffa om hunden ätit och druckit dåligt eller ansträngt sig mycket och blodsockret sjunker. Detta är lite vanligare på valpar för dem torkar ut lite snabbare än en vuxen hund. Hunden blir slö, trött, man kan se att det börjar bli svårt att hålla ögonen öppna, dem kan även bli vingliga och okontaktbara. Det kan snabbt gå utför om man har riktig otur. Skulle det vara illa med valpen/hunden åker man givetvis till veterinär men upptäcker man det snabbt kan man skynda sig att få i dem lite druvsocker upplöst i vatten, lite honung el ge dem Nutri-Cal. Det är jätteviktigt att små valpar äter och dricker ordentligt.